Home Page |
Catalog Page |
OM KREATIVITETEN | |
| Home Page |
Catalog Page |
|
OM KREATIVITETEN 27 dec 2001 I N N E H Å L L 1-INLEDNING (Citera gärna men ange källan) |
|
|
|
1-INLEDNING ”Vi sitter alla i rännstenen, men några av oss tittar upp mot stjärnorna” (Oscar Wilde). Många människor som bara ser rännstenen underskattar kreativitetens kraft. Ordet kreativ kommer från latinets ”creo” som förknippas med ”att skapa”. Bra böckers uppslagsverk tillskriver kreativiteten en ”förmåga att lösa problem med nya metoder eller skapa nya produkter inom t.ex. konst eller teknik”. När det handlar om begreppet kreativitet kan det vara fruktbart att betrakta skolans faktakunskaper som ”redan tänkta tankar”. Produkten av den kreativa processen kan å andra sida betraktas som ”förnyade tankar”. Begreppet kännetecknar många skapande verksamheter med associationer till författare, musiker, konstnärer, skådespelare, forskare, uppfinnare, entreprenörer mfl. Kreativitet blev ”trend” under slutet av 1900-talet. En trend som fortfarande ”ekar” i form av böcker, program och kurser. Kreativitet tycks vara besläktad både med subjektivitet och fantasi. Den danske filosofen Sören Kierkegaard (1813-1855) skriver att ”subjektiviteten är den enda sanningen”, och Fysikern Albert Einstein (1879-1955) säger att: ”Fantasi är bättre än kunskap”. Även spontanitet och humor förknippas med kreativitet. Man kan utan överdrifter säga att humor är kreativitetens vanligaste uttryck. Att ställa de rätta frågorna tycks vara nödvändigt både för logik och nyskapande. Även slumpen tycks ha stor betydelse för nya tankar; ”Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta”. (ordspråk på swahili). Människor i allmänhet är dåliga både på att tänka och på att pröva nya vägar. De högkreativa vrider och vänder på sina tankar i det oändliga. Deras fantasi är stökig och kaotisk. Men samtidigt och paradoxalt nog, kännetecknas deras nytänkande av absolut ordning. KREATIVA PRODUKTER Kreativiteten kan betraktas som en individuell egenskap men också som en kollektiv resurs. Ett exempel på den kollektiva aspekten utgör skapandet av persondatorn och IT-miljön; vilka är en syntes av otaliga innovatörers idéer, från mänsklighetens vagga och fram till vår tid. Följande lista över uppfinningar som använts för att skapa IT, gör inga anspråk på kronologi eller fullständighet: • Uppfinningen av: de tio siffrorna • matematiken • Det digitala sytemet • Bokstäverna • Det skrivna ordet • Boktryckarkonsten • Skrivmaskinen • Räknemaskinen • Det digitala tangentbordet • Datormusen. • Den metallurgiska utvecklingen • Uppfinningar såsom Fönsterglaset • Plasterna • Upptäckten av magneter • Elströmmen-Elektriska ledare • Uppfinningen av Batteriet • Reläet • Radioröret • Hålkortsystemen • Upptäckten av kiselhalvledaren • Uppfinningar som Transistorn • Kretskortet • Stordatorer • Miniräknaren • Mikrodatorn. • Uppfinningen av Kameran-Fotografisk film • Spelfilm • Färgfilm • Videokameran - Videofilm - Videon • Ljudbandet - Bandspelaren • Hårddisken • Floppydisken • CD- & DVD-skivan mfl. • Uppfinningar såsom Glödlampan • Mikrofonen • Högtalaren • TV-skärmen • Radio-TV • Datorskärmen • Färgskärmen • Datorskärmar med flytande kristaller. • Uppfinningen av Telefonen • Modemet • Faxmaskinen • Scannern • Digitalkameran • Digitala nätverk • Satelliter • Internet • Hemsidor • WWW • Bredband • Mobiltelefonin • WAP. • Konsten att organisera & administrera • Digitala teorier innoverade av exv. Babbage, Chomsky, Neuman mfl • Operativsystem till datorer • Programmeringsspråken • Den digitala programmeringskonsten • Systemeringskonsten • Fönster- & objektshanteringen; exv. Finder & Windows mm. De flesta betydande uppfinningarna i världen följer ett liknande mönster, även om antalet innovatörer och utvecklingstiden kan variera. Ett annat exempel på kreativa produkter är Albert Einsteins idéer som han beskriver i ”relativitetsteorierna”. Einstein skapade ju varken siffrorna, matematiken eller den teoretiska fysiken etc. Sådana klassiska innovationer uppstod under loppet av tusentals år innan han föddes; och det var naturligtvis ett antal enskilda individer vars namn mänskligheten glömt, som utformade dem. Men de två ”relativitetsteorierna” i sig själva innehåller upptäckter gjorda av Albert Einstein. Här skulle det kanske vara på sin plats att beröra det oräkneliga antalet konstnärer, författare, musiker och andra som dragit nytta av nyskapandets talang. Men min avsikt med denna framställning är att endast presentera det filosofiska fenomenet kreativitet. Vi vet inte i detalj vad kreativitet är för någonting. Men den kreativa processen kan liknas vid en situation som många av oss har råkat in i; att plötsligt inte komma ihåg en god väns namn. Trots alla ansträngningar minns vi inte. När vi accepterat att vi inte minns och börjar prata om någonting annat; då plötsligt som genom en uppenbarelse flyter namnet upp i medvetandet. På ett liknande sätt kommer de nya ideérna till det kreativa sinnet.
|
| 2-VAD ÄR KREATIVITET? Erfarenheter och logiskt tänkande utgör det medvetna planet. Men kreativiteten döljer sig i vårt omedvetna. Vi måste alltså söka i vårt inre för att finna den. I strängt vetenskaplig mening vet man inte vad kreativitet är för någonting. Det är komplicerat att vetenskapligt avgränsa och undersöka kreativiteten. Kreativitetsprocessen tycks innehålla flera steg, men de som försöker beskriva dem är varken överens om antalet eller om dess avgränsningar. Det mest troliga är att fenomenet är en effekt av flera olika egenskaper hos den mänskliga hjärnan. Här följer några vanliga synonymer till begreppet kreativitet: aha-upplevelser, begåvning, fantasifullhet, finurlighet, förnyelse, idékläckande, innovativ förmåga, inspiration, klurighet, ny insikt, nyalstring, nydaning, nyskapande, nytänkande, påhittighet, skaparkraft, talangfullhet, uppenbarelser, visioner mfl. Kanske är det helt enkelt så att kreativitet ”är” förmågan att lösa uppgifter av olika slag. Hur det än är med den saken, så kan det dock vara fruktbart att ”betrakta” det kreativa nytänkandet som problemlösningar. Ett modernt ordspråk lyder ”problemet bär på lösningen”. Det troliga är, att om vi inte i detalj har identifierat vad som är problemet, så kan vi heller inte lösa det. Skillnaden mellan problemet och möjligheten att lösa det är ju; att möjligheten innehåller förutom problemet självt, även idéer om hur man kan lösa det. Innovationerna kan betraktas som någonting som väller upp ur vårt omedvetna i form av tankar eller visioner. Processen kan upplevas som en aha-upplevelse eller en uppenbarelse. Den kan komma som en plötslig, fullständig och bländande insikt som ger oss verkligheten ”genom helt nya ögon”. IDÉER, ROLLER OCH FYSISKA UPPFINNINGAR Omgivningen uppfattar vanligen kreativiteten som ett skapande utanför de ”etablerade ramarna och upptrampade spåren”, som på något sätt berikar vår värld eller världsbild. Begreppet betyder ju att någonting nytt alstras, i form av idéer och känslor inuti en person; ofta även manifesterade som ”roller” och påtagliga föremål. Innovationerna kan komma när- och hur som helst och de går inte att timboka eller inplanera i någon kalender. Detta skapande kommer ur ett betraktelsesätt där vi visserligen ser det som miljoner andra har sett; men tänker beträffande det vi ser, något som ingen annan har noterat, därför att vi har tänkt i nya banor. Man kan lägga ännu en dimension till definitionen; som innebär en upplevelse av total frihet, då den kreative blir till ”ett” med det hon presterar i rummet och i ögonblicket. Man brukar kalla fenomenet för ”flyt” (från engelskans ”flow”). Musikern Wolfgang Amadeus Mozart (1756 - 1791) sa om sitt skapande; att ”När jag är på rätt humör brusar det av idéer inom mig. De som jag gillar sparar jag. När jag börjar komponera plockar jag av det jag samlat i min hjärna”. Mozart besjälade musiken med sina ”idéer och känslor”. Även orden i en opera kunde uttrycka hans tankar. Han spelade olika ”roller” som musiklärare, musiker, dirigent, tonsättare och ”musikaliskt underbarn”. Resultatet blev ofta ett ”föremål” i form av ett partitur och noterna som spelades blev fysiskt hörbara ljud. Detta mönster kan även urskiljas hos Albert Einstein; som kréerade ”rollerna” som, teoretisk fysiker, filosof, geni och superkändis. Hans ”idéer” trycktes i ”påtagbara böcker”. Man kan både matematiskt och genom rymdforskning verifiera sanningen i hans upptäckter. Även skådespelare, dansare och andra ”entertainers”, genomför sina roller mer eller mindre kreativt. Den som framträder har en idé om hur rollen skall gestaltas och framförandet uppfattas av publiken som synintryck och ljud; ibland även dokumenterade på film eller skiva. Mönstret med roller, idéer och konkreta produkter återkommer ständigt hos alla innovatörer som på något sätt ”visat upp” sina alster; oavsett om det har rört sig om tankar, känslor, relationer, olika media, konstverk, rollspel, system, upptäckter eller tekniska apparater. UDDA TOLKNINGAR Det förekommer även udda idéer om kreativitet, som exv. C Diane Ealy som skriver i sin bok ”Kvinnors kreativitet”; att ”kvinnor är speciellt kreativa, just därför att de är kvinnor”. Någon skribent vill begränsa kreativiteten så att den inte existerar förrän man ”spränger sina egna ramar”, vilket enligt andra är en något snäv definition. Det finns uppenbarligen många sätt att beskriva fenomenet kreativitet. Man kan exv. betrakta kreativiteten som en trappa med fyra olika steg, nivåer eller grader: KREATIVITETSTRAPPAN 1. Den lägsta nivån innebär att man kopierar någon annan. Detta trappsteg kan inte i sig självt betecknas som kreativitet; utan hjälper oss bara att förstå de övriga tre trappstegen. Denna nivå brukar varje normal vuxen människa i någon grad behärska. Den illustreras bra genom skolkunskaper och etablerade yrken. 2. Nästa nivå innebär att man kopierar flera personers idéer, upptäckter eller uppfinningar; men gör en egen syntes av dessa. 3. Tredje nivån innebär att man blandar en eller flera lånade innovationer med helt egna idéer, upptäckter eller uppfinningar. 4. Den högsta nivån av kreativitet innebär att man skapar helt egna och helt nya idéer, upptäckter eller uppfinningar. (©TGB) Observera att det inte alls är säkert att den kreative själv vet hur mycket som han eller hon personligen har skapat och hur mycket som kommer från andra nytänkare. En innovation kommer ofta genom den kamp som kallas ”trial and error”; men ibland momentant, som en fullständig och avslutad idé.
|
|
|
|
3-KAOS ÄR KREATIVITETENS KUSIN Få av oss kan göra anspråk på att vara fullständigt kreativa eller helt trygga på jorden. De flesta människor strävar mer eller mindre medvetet efter trygghet och igenkännande av tillvaron. Vår upplevelse av trygghet eller otrygghet i världen kan variera avsevärt; allt ifrån mörkerrädsla, till att våga bestiga Mount Everest. SÖKANDET EFTER TRYGGHET Flertalet individer upplever rädsla när livet bjuder på oväntade situationer. Några av oss får svår ångest av sådana händelser, eftersom dessa leder till ”otrygghetens okända vildmarker”. Otrygga människor finner sin trygghet i det välkända. På det sättet kan det uppstå fixeringar till det alldagliga, som man kan kalla för ”cermonier”. En cermoni i detta sammanhang, är alltså en mer eller mindre exakt upprepning av en vardaglig handling. Cermonier kan vara värdefulla för att hålla ordning på saker som man lätt slarvar bort, som tex. nycklar eller glasögon; så att de alltid läggs på samma platser i lägenheten eller i kläderna etc. Cermonier kan också vara bra när man önskar hålla ordning på exv. städning, hygien eller motion mm. Man gör vissa saker, vissa dagar eller vissa klockslag. Men så fort en individs cermonier börjar inkräkta i andras liv, har det uppstått en slags fundamentalism. Den cermonielle blir en plåga för sin omgivning genom sina krav. Ofta är det den här typen av fixeringar som ”smittar” en hel grupp och därmed understödjer konservatism på många arbetsplatser och i många organisationer. Denna uppsats handlar om innovatörerna som åstadkommer samhällets utveckling. Därför kan det verka som om fantasi och nytänkande är de enda egenskaperna som är betydelsefulla för utvecklingen; men så är inte alls fallet. En del konservativa principer behövs också, bla. de ovan berörda, därför att de skapar den kontinuitet och ordning som det organiserade samhället behöver för sin överlevnad. Om alla människor blev till 100% konservativa skulle vi aldrig få några förändringar. Vore alla endast 100% kreativa så skulle vi å andra sidan, kanske inte ha något organiserat samhälle. ORDNING OCH KAOS Både trygghet och en vilja att förändra måste i någon grad existera samtidigt för att åstadkomma nytänkande. Johannes Åhman har sagt att ”kreativitet är någonting som uppstår i det tunna skiktet mellan kaos och ordning” (Svensk kalender från 1998). Kreativa personligheter är både oförutsägbara och besvärliga och det ligger även en oro i den kreativa processen. Stökighet, kaos och kritiska situationer är alltså nödvändiga ingredienser i skapandet; eftersom oordningen tycks öppna själva möjligheten till förnyelse. |
| 4-KREATIVITET SOM VETENSKAP Hittills i denna uppsats har vi betraktat den kreativa processen som en ”subjektiv” aktivitet byggd på kaotisk spontanitet och fantasi. Men även den intellektuella världen har visat intresse för fenomenet. I historiskt perspektiv har den vetenskapliga bilden av kreativitet vuxit fram ur två olika synsätt. Dels genom teoretiker och dels via forskning. De två riktningarna exemplifieras nedan. NYTÄNKAREN VYGOTSKIJ-EN VIKTIG TEORETIKER Den ryske pedagogen och psykologen Lev Semenovich Vygotskij levde mellan 1896-1934 och var av judisk härkomst. Han anses vara den främste nytänkaren inom rysk pedagogik och psykologi. Vygotskij ansåg att alla människor är kreativa. Han menade att det kreativa skapandet är en förutsättning för allt mänskligt framåtskridande. Samtida teoretiker hävdade att fantasi är någonting primitivt och barnsligt; medan Vygotskij tvärtom ansåg att fantasin är en medvetandeform, som fullständigt hänger ihop med verkligheten. Han säger att det inte alls finns någon motsättning mellan fantasi och verklighet och att den mänskliga fantasin är grunden för allt mänskligt skapande. Vygotskij hade även en inlärningsfilosofi som skiljde sig från samtidens teoretiker, vilka ansåg att inlärning skedde med hjälp av pedagoger. Vygotskij skrev, att ur en strängt vetenskaplig synvinkel kan man inte uppfostra någon annan. Vi lär oss själva och är på det sättet våra egna lärare. Elevens egna erfarenheter får därför den största betydelsen i inlärningst byggd pĂĄ kaotisk spontanitet och fantasi. Men även den intellektuella världen har visat intresse för fenomenet. I historiskt perspektiv har den vetenskapliga bilden av kreativitet vuxit fram ur tvĂĄ olika synsätt. Dels genom teoretiker och dels via forskning. De tvĂĄ riktningarna exemplifieras nedan. NYTĂ„NKAREN VYGOTSKIJ-EN VIKTIG TEORETIKER Den ryske pedagogen och psykologen Lev Semenovich Vygotskij levde mellan 1896-1934 och var av judisk härkomst. Han anses vara den främste nytänkaren inom rysk pedagogik och psykologi. Vygotskij ansĂĄg att alla människor är kreativa. Han menade att det kreativa skapandet är en förutsättning för allt mänskligt framĂĄtskridande. Samtida teoretiker hävdade att fantasi är nĂĄgonting primitivt och barnsligt; medan Vygotskij tvärtom ansĂĄg att fantasin är en medvetandeform, som fullständigt hänger ihop med verkligheten. Han säger att det inte alls finns nĂĄgon motsättning mellan fantasi och verklighet och att den mänskliga fantasin är grunden för allt mänskligt skapande. Vygotskij hade även en inlärningsfilosofi som skiljde sig frĂĄn samtidens teoretiker, vilka ansĂĄg att inlärning skedde med hjälp av pedagoger. Vygotskij skrev, att ur en strängt vetenskaplig synvinkel kan man inte uppfostra nĂĄgon annan. Vi lär oss själva och är pĂĄ det sättet vĂĄra egna lärare. Elevens egna erfarenheter fĂĄr därför den största betydelsen i inlärnings | |