|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
 |
OM KREATIVITETEN |  |
 Home Page |
Catalog Page |
|
OM KREATIVITETEN 27 dec 2001 I N N E H Å L L 1-INLEDNING (Citera gärna men ange källan) |
|
|
|
1-INLEDNING ”Vi sitter alla i rännstenen, men några av oss tittar upp mot stjärnorna” (Oscar Wilde). Många människor som bara ser rännstenen underskattar kreativitetens kraft. Ordet kreativ kommer från latinets ”creo” som förknippas med ”att skapa”. Bra böckers uppslagsverk tillskriver kreativiteten en ”förmåga att lösa problem med nya metoder eller skapa nya produkter inom t.ex. konst eller teknik”. När det handlar om begreppet kreativitet kan det vara fruktbart att betrakta skolans faktakunskaper som ”redan tänkta tankar”. Produkten av den kreativa processen kan å andra sida betraktas som ”förnyade tankar”. Begreppet kännetecknar många skapande verksamheter med associationer till författare, musiker, konstnärer, skådespelare, forskare, uppfinnare, entreprenörer mfl. Kreativitet blev ”trend” under slutet av 1900-talet. En trend som fortfarande ”ekar” i form av böcker, program och kurser. Kreativitet tycks vara besläktad både med subjektivitet och fantasi. Den danske filosofen Sören Kierkegaard (1813-1855) skriver att ”subjektiviteten är den enda sanningen”, och Fysikern Albert Einstein (1879-1955) säger att: ”Fantasi är bättre än kunskap”. Även spontanitet och humor förknippas med kreativitet. Man kan utan överdrifter säga att humor är kreativitetens vanligaste uttryck. Att ställa de rätta frågorna tycks vara nödvändigt både för logik och nyskapande. Även slumpen tycks ha stor betydelse för nya tankar; ”Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta”. (ordspråk på swahili). Människor i allmänhet är dåliga både på att tänka och på att pröva nya vägar. De högkreativa vrider och vänder på sina tankar i det oändliga. Deras fantasi är stökig och kaotisk. Men samtidigt och paradoxalt nog, kännetecknas deras nytänkande av absolut ordning. KREATIVA PRODUKTER Kreativiteten kan betraktas som en individuell egenskap men också som en kollektiv resurs. Ett exempel på den kollektiva aspekten utgör skapandet av persondatorn och IT-miljön; vilka är en syntes av otaliga innovatörers idéer, från mänsklighetens vagga och fram till vår tid. Följande lista över uppfinningar som använts för att skapa IT, gör inga anspråk på kronologi eller fullständighet: • Uppfinningen av: de tio siffrorna • matematiken • Det digitala sytemet • Bokstäverna • Det skrivna ordet • Boktryckarkonsten • Skrivmaskinen • Räknemaskinen • Det digitala tangentbordet • Datormusen. • Den metallurgiska utvecklingen • Uppfinningar såsom Fönsterglaset • Plasterna • Upptäckten av magneter • Elströmmen-Elektriska ledare • Uppfinningen av Batteriet • Reläet • Radioröret • Hålkortsystemen • Upptäckten av kiselhalvledaren • Uppfinningar som Transistorn • Kretskortet • Stordatorer • Miniräknaren • Mikrodatorn. • Uppfinningen av Kameran-Fotografisk film • Spelfilm • Färgfilm • Videokameran - Videofilm - Videon • Ljudbandet - Bandspelaren • Hårddisken • Floppydisken • CD- & DVD-skivan mfl. • Uppfinningar såsom Glödlampan • Mikrofonen • Högtalaren • TV-skärmen • Radio-TV • Datorskärmen • Färgskärmen • Datorskärmar med flytande kristaller. • Uppfinningen av Telefonen • Modemet • Faxmaskinen • Scannern • Digitalkameran • Digitala nätverk • Satelliter • Internet • Hemsidor • WWW • Bredband • Mobiltelefonin • WAP. • Konsten att organisera & administrera • Digitala teorier innoverade av exv. Babbage, Chomsky, Neuman mfl • Operativsystem till datorer • Programmeringsspråken • Den digitala programmeringskonsten • Systemeringskonsten • Fönster- & objektshanteringen; exv. Finder & Windows mm. De flesta betydande uppfinningarna i världen följer ett liknande mönster, även om antalet innovatörer och utvecklingstiden kan variera. Ett annat exempel på kreativa produkter är Albert Einsteins idéer som han beskriver i ”relativitetsteorierna”. Einstein skapade ju varken siffrorna, matematiken eller den teoretiska fysiken etc. Sådana klassiska innovationer uppstod under loppet av tusentals år innan han föddes; och det var naturligtvis ett antal enskilda individer vars namn mänskligheten glömt, som utformade dem. Men de två ”relativitetsteorierna” i sig själva innehåller upptäckter gjorda av Albert Einstein. Här skulle det kanske vara på sin plats att beröra det oräkneliga antalet konstnärer, författare, musiker och andra som dragit nytta av nyskapandets talang. Men min avsikt med denna framställning är att endast presentera det filosofiska fenomenet kreativitet. Vi vet inte i detalj vad kreativitet är för någonting. Men den kreativa processen kan liknas vid en situation som många av oss har råkat in i; att plötsligt inte komma ihåg en god väns namn. Trots alla ansträngningar minns vi inte. När vi accepterat att vi inte minns och börjar prata om någonting annat; då plötsligt som genom en uppenbarelse flyter namnet upp i medvetandet. På ett liknande sätt kommer de nya ideérna till det kreativa sinnet.
|
| 2-VAD ÄR KREATIVITET? Erfarenheter och logiskt tänkande utgör det medvetna planet. Men kreativiteten döljer sig i vårt omedvetna. Vi måste alltså söka i vårt inre för att finna den. I strängt vetenskaplig mening vet man inte vad kreativitet är för någonting. Det är komplicerat att vetenskapligt avgränsa och undersöka kreativiteten. Kreativitetsprocessen tycks innehålla flera steg, men de som försöker beskriva dem är varken överens om antalet eller om dess avgränsningar. Det mest troliga är att fenomenet är en effekt av flera olika egenskaper hos den mänskliga hjärnan. Här följer några vanliga synonymer till begreppet kreativitet: aha-upplevelser, begåvning, fantasifullhet, finurlighet, förnyelse, idékläckande, innovativ förmåga, inspiration, klurighet, ny insikt, nyalstring, nydaning, nyskapande, nytänkande, påhittighet, skaparkraft, talangfullhet, uppenbarelser, visioner mfl. Kanske är det helt enkelt så att kreativitet ”är” förmågan att lösa uppgifter av olika slag. Hur det än är med den saken, så kan det dock vara fruktbart att ”betrakta” det kreativa nytänkandet som problemlösningar. Ett modernt ordspråk lyder ”problemet bär på lösningen”. Det troliga är, att om vi inte i detalj har identifierat vad som är problemet, så kan vi heller inte lösa det. Skillnaden mellan problemet och möjligheten att lösa det är ju; att möjligheten innehåller förutom problemet självt, även idéer om hur man kan lösa det. Innovationerna kan betraktas som någonting som väller upp ur vårt omedvetna i form av tankar eller visioner. Processen kan upplevas som en aha-upplevelse eller en uppenbarelse. Den kan komma som en plötslig, fullständig och bländande insikt som ger oss verkligheten ”genom helt nya ögon”. IDÉER, ROLLER OCH FYSISKA UPPFINNINGAR Omgivningen uppfattar vanligen kreativiteten som ett skapande utanför de ”etablerade ramarna och upptrampade spåren”, som på något sätt berikar vår värld eller världsbild. Begreppet betyder ju att någonting nytt alstras, i form av idéer och känslor inuti en person; ofta även manifesterade som ”roller” och påtagliga föremål. Innovationerna kan komma när- och hur som helst och de går inte att timboka eller inplanera i någon kalender. Detta skapande kommer ur ett betraktelsesätt där vi visserligen ser det som miljoner andra har sett; men tänker beträffande det vi ser, något som ingen annan har noterat, därför att vi har tänkt i nya banor. Man kan lägga ännu en dimension till definitionen; som innebär en upplevelse av total frihet, då den kreative blir till ”ett” med det hon presterar i rummet och i ögonblicket. Man brukar kalla fenomenet för ”flyt” (från engelskans ”flow”). Musikern Wolfgang Amadeus Mozart (1756 - 1791) sa om sitt skapande; att ”När jag är på rätt humör brusar det av idéer inom mig. De som jag gillar sparar jag. När jag börjar komponera plockar jag av det jag samlat i min hjärna”. Mozart besjälade musiken med sina ”idéer och känslor”. Även orden i en opera kunde uttrycka hans tankar. Han spelade olika ”roller” som musiklärare, musiker, dirigent, tonsättare och ”musikaliskt underbarn”. Resultatet blev ofta ett ”föremål” i form av ett partitur och noterna som spelades blev fysiskt hörbara ljud. Detta mönster kan även urskiljas hos Albert Einstein; som kréerade ”rollerna” som, teoretisk fysiker, filosof, geni och superkändis. Hans ”idéer” trycktes i ”påtagbara böcker”. Man kan både matematiskt och genom rymdforskning verifiera sanningen i hans upptäckter. Även skådespelare, dansare och andra ”entertainers”, genomför sina roller mer eller mindre kreativt. Den som framträder har en idé om hur rollen skall gestaltas och framförandet uppfattas av publiken som synintryck och ljud; ibland även dokumenterade på film eller skiva. Mönstret med roller, idéer och konkreta produkter återkommer ständigt hos alla innovatörer som på något sätt ”visat upp” sina alster; oavsett om det har rört sig om tankar, känslor, relationer, olika media, konstverk, rollspel, system, upptäckter eller tekniska apparater. UDDA TOLKNINGAR Det förekommer även udda idéer om kreativitet, som exv. C Diane Ealy som skriver i sin bok ”Kvinnors kreativitet”; att ”kvinnor är speciellt kreativa, just därför att de är kvinnor”. Någon skribent vill begränsa kreativiteten så att den inte existerar förrän man ”spränger sina egna ramar”, vilket enligt andra är en något snäv definition. Det finns uppenbarligen många sätt att beskriva fenomenet kreativitet. Man kan exv. betrakta kreativiteten som en trappa med fyra olika steg, nivåer eller grader: KREATIVITETSTRAPPAN 1. Den lägsta nivån innebär att man kopierar någon annan. Detta trappsteg kan inte i sig självt betecknas som kreativitet; utan hjälper oss bara att förstå de övriga tre trappstegen. Denna nivå brukar varje normal vuxen människa i någon grad behärska. Den illustreras bra genom skolkunskaper och etablerade yrken. 2. Nästa nivå innebär att man kopierar flera personers idéer, upptäckter eller uppfinningar; men gör en egen syntes av dessa. 3. Tredje nivån innebär att man blandar en eller flera lånade innovationer med helt egna idéer, upptäckter eller uppfinningar. 4. Den högsta nivån av kreativitet innebär att man skapar helt egna och helt nya idéer, upptäckter eller uppfinningar. (©TGB) Observera att det inte alls är säkert att den kreative själv vet hur mycket som han eller hon personligen har skapat och hur mycket som kommer från andra nytänkare. En innovation kommer ofta genom den kamp som kallas ”trial and error”; men ibland momentant, som en fullständig och avslutad idé.
|
|
|
|
3-KAOS ÄR KREATIVITETENS KUSIN Få av oss kan göra anspråk på att vara fullständigt kreativa eller helt trygga på jorden. De flesta människor strävar mer eller mindre medvetet efter trygghet och igenkännande av tillvaron. Vår upplevelse av trygghet eller otrygghet i världen kan variera avsevärt; allt ifrån mörkerrädsla, till att våga bestiga Mount Everest. SÖKANDET EFTER TRYGGHET Flertalet individer upplever rädsla när livet bjuder på oväntade situationer. Några av oss får svår ångest av sådana händelser, eftersom dessa leder till ”otrygghetens okända vildmarker”. Otrygga människor finner sin trygghet i det välkända. På det sättet kan det uppstå fixeringar till det alldagliga, som man kan kalla för ”cermonier”. En cermoni i detta sammanhang, är alltså en mer eller mindre exakt upprepning av en vardaglig handling. Cermonier kan vara värdefulla för att hålla ordning på saker som man lätt slarvar bort, som tex. nycklar eller glasögon; så att de alltid läggs på samma platser i lägenheten eller i kläderna etc. Cermonier kan också vara bra när man önskar hålla ordning på exv. städning, hygien eller motion mm. Man gör vissa saker, vissa dagar eller vissa klockslag. Men så fort en individs cermonier börjar inkräkta i andras liv, har det uppstått en slags fundamentalism. Den cermonielle blir en plåga för sin omgivning genom sina krav. Ofta är det den här typen av fixeringar som ”smittar” en hel grupp och därmed understödjer konservatism på många arbetsplatser och i många organisationer. Denna uppsats handlar om innovatörerna som åstadkommer samhällets utveckling. Därför kan det verka som om fantasi och nytänkande är de enda egenskaperna som är betydelsefulla för utvecklingen; men så är inte alls fallet. En del konservativa principer behövs också, bla. de ovan berörda, därför att de skapar den kontinuitet och ordning som det organiserade samhället behöver för sin överlevnad. Om alla människor blev till 100% konservativa skulle vi aldrig få några förändringar. Vore alla endast 100% kreativa så skulle vi å andra sidan, kanske inte ha något organiserat samhälle. ORDNING OCH KAOS Både trygghet och en vilja att förändra måste i någon grad existera samtidigt för att åstadkomma nytänkande. Johannes Åhman har sagt att ”kreativitet är någonting som uppstår i det tunna skiktet mellan kaos och ordning” (Svensk kalender från 1998). Kreativa personligheter är både oförutsägbara och besvärliga och det ligger även en oro i den kreativa processen. Stökighet, kaos och kritiska situationer är alltså nödvändiga ingredienser i skapandet; eftersom oordningen tycks öppna själva möjligheten till förnyelse. |
| 4-KREATIVITET SOM VETENSKAP Hittills i denna uppsats har vi betraktat den kreativa processen som en ”subjektiv” aktivitet byggd på kaotisk spontanitet och fantasi. Men även den intellektuella världen har visat intresse för fenomenet. I historiskt perspektiv har den vetenskapliga bilden av kreativitet vuxit fram ur två olika synsätt. Dels genom teoretiker och dels via forskning. De två riktningarna exemplifieras nedan. NYTÄNKAREN VYGOTSKIJ-EN VIKTIG TEORETIKER Den ryske pedagogen och psykologen Lev Semenovich Vygotskij levde mellan 1896-1934 och var av judisk härkomst. Han anses vara den främste nytänkaren inom rysk pedagogik och psykologi. Vygotskij ansåg att alla människor är kreativa. Han menade att det kreativa skapandet är en förutsättning för allt mänskligt framåtskridande. Samtida teoretiker hävdade att fantasi är någonting primitivt och barnsligt; medan Vygotskij tvärtom ansåg att fantasin är en medvetandeform, som fullständigt hänger ihop med verkligheten. Han säger att det inte alls finns någon motsättning mellan fantasi och verklighet och att den mänskliga fantasin är grunden för allt mänskligt skapande. Vygotskij hade även en inlärningsfilosofi som skiljde sig från samtidens teoretiker, vilka ansåg att inlärning skedde med hjälp av pedagoger. Vygotskij skrev, att ur en strängt vetenskaplig synvinkel kan man inte uppfostra någon annan. Vi lär oss själva och är på det sättet våra egna lärare. Elevens egna erfarenheter får därför den största betydelsen i inlärningsprocessen... Detta omtumlande budskap blir speciellt fruktbart i vår tid. En tid då vi använder oss av radio/TV, tidningar, böcker, bibliotek och inte minst Internet mm., för att förhöja vårt kunnande. Alla sådana resurser kräver ju ett personligt engagemang för att bli meningsfulla. DET KREATIVA BARNET-ETT FORSKNINGSPERSPEKTIV Ingegerd Carlsson är legitimerad Psykolog och Docent. Hon arbetar som forskare och lärare vid Psykologiska institutionen vid Lunds Universitet. Som forskare har hon bla. utfört kreativitetsforskning samt hållit kurser om ämnet. Ingegerd Carlsson har bla. forskat och skrivit om barns kreativitet. (här förkortat i punktform): •Kreativiteten, eller förmågan till nyskapande är inte detsamma som intelligens. Det finns mycket intelligenta personer som tänker logiskt men saknar fantasi. Däremot krävs det en viss intelligens för att göra något av sin kreativitet... •Kreativiteten följer en normalkurva. De flesta av oss är lite lagom kreativa, några få mycket kreativa och en liten grupp har låg kreativitet... •Kreativa barn tycker om att leka fantasilekar. Vistas gärna i egna fantasivärldar och har ofta låtsaskompisar. De leker bra på egen hand och ägnar sig ofta åt skapande verksamheter, som att skriva, måla, rita, göra musik, teater och film ... •Kreativa individer är självständiga, de är inga följa-efter-personer. Andra typiska egenskaper är humor och självdistans, att inte ta sig själv för allvarligt... •Kreativa personer är känsliga och har också lätt för att känna empati med andra, vilket gör dem extra sårbara... •Måttlig ångest och oro fungerar som en drivkraft hos kreativa barn, medan svår ångest verkar förlamande på kreativiteten... •Flickor i allmänhet är mer känsliga än pojkar. Pojkarna är vanligtvis mer logiska och aggressiva. Hos de högkreativa försvinner dessa könsskillnader. Kreativa vuxna är varken typiska machomän eller superfeminina kvinnor... (Carlsson, I. ”The Creative Personality” 1992; se REFERENSER) MANLIGT OCH KVINNLIGT Kreativitetsforskningen grundar sig huvudsakligen på studier av manliga kreatörer. Den följer mannens strikta och rätlinjiga logik, precis som det övriga samhället. Kvinnor och män har väsenskilda sätt att se på tillvaron. De värdesätter erfarenheter och ting från skilda utgångspunkter. När kvinnor ska lösa en uppgift börjar de vanligen med att betrakta helheten, för att sedan gå in i detaljerna. Deras kreativitet producerar ofta för ögat ”osynliga” resultat, såsom konfliktlösningar eller personlig utveckling. Män å andra sidan, betraktar ofta detaljerna först och därefter helheten. Deras skapande manifesteras vanligen i ”påtagliga ting eller synliga lösningar”. För att åstadkomma ett produktivt och harmoniskt samhälle, krävs emellertid en lyckad kombination av både manliga och kvinnliga egenskaper. Den kreativa processen uppvisar alltid stora individuella variationer, men fungera ungefär på samma sätt både hos män och kvinnor. NÅGRA SIFFROR OM KREATIVITET Här följer en liten statistik om innovativ utveckling hos båda könen: 98% av våra femåringar är fullt ut kreativa och kan ”frihjula hjärnan när de har lust”. 30% av våra tioåringar är fullt ut kreativa, liksom 12% av våra femtonåringar. Men endast 2% av den vuxna befolkningen är högkreativa. (statistik från PSA: Värmländsk folkrörelse). Man ser i dessa siffror att någonting skrämmande händer mellan lekskolan och studenten. Den naturliga fantasin och kreativiteten vi hade som barn blir efterhand ”övermålad” av inlärda regler och föreställningar, men finns kvar under ytan hela livet. Statistiken förklarar några fenomen som berörs i denna uppsats, men förklarar inte i detalj hur kreativa vuxna fungerar.
|
|
|
|
5-DEN KREATIVA PERSONLIGHETEN Den kreativa personligheten som den beskrivs i detta kapitel, existerar inte i sin helhet i verkligheten; utan är en idealiserad konstruktion som kan hjälpa oss att uppfatta kreativa egenskaper hos människor vi möter. HÖGKREATIVA VUXNA Högkreativa personer har större förmåga att se system av helheter (ett holistiskt synsätt eller systemtänkande); medan lågkreativa personer drunknar i detaljer, utan att se sambandet mellan dem. Just detta är en skiljelinje mellan högkreativa och lågkreativa individer. Kreativa människor är ofta både lekfulla och humoristiska; de har större självförtroende och integritet än de konventionella och anpassar inte sina åsikter efter miljöer, situationer eller grupptryck. De högkreativa är ofta både uppriktiga och rättframma mot sina medmänniskor. De har lättare än de konventionella, att ta till sig andras synpunkter och även att reflektera över sitt eget beteende och sina egna svagheter. De högkreativa är stundtals oförutsägbara, bångstyriga och besvärliga . De bryter inte sällan mot lagar och regler och vägrar att foga sig i samhällets krav, föreställningar och institutioner. De har ibland även en ”degraderande” syn på makthavare. Detta beror på att de betraktar alla människor ur en rent mänsklig aspekt, utan titlar och annat ”påhäng”. Det tycks ligga i sakens natur att den yttre miljön och det sociala trycket får större makt över mindre kreativa personer än över de högkreativa, som har mycket mera självförtroende och mod än de lågkreativa. SAMBANDET KREATIVITET OCH MOD Vi är alla ”lite galna” och vet om det. Många jobbar hårt på att dölja det för omgivningen, för ”alla andra verkar ju så normala”. För att använda vår inneboende kreativitet, måste vi öppna vårt inre och inte låta oss skrämmas av det som då kommer ut. Det krävs mod för att leva med sin kreativitet. Är man ”feg” kommer nytänkandet att kännas obekvämt och skrämma oss till tystnad. Därför måste vi våga släppa taget kring det trygga, säkra och logiska och överge de konventionella föreställningarna. Den kreativa människan är inte lika ”rädd” för ångest, rädslor eller smärtor som den konventionella. Många kreativa personligheter kan vittna om att ångest verkar vara en naturlig del av själva kreativiteten. En kreativ person brukar säga vad hon tycker och är inte heller rädd för andras föreställningsvärldar. Hon vågar även misslyckas och ”tappa ansiktet”, vilket kanske hänger samman med att hon är inställd på ett livslångt lärande. Kunskapsintresset hos den kreative behöver inte handla om någon yrkesutbildning eller något statussökande; utan inlärningen sker kanske bara för att tillfredsställa en sund nyfikenhet. Denna typ av nyfikenhet är en av hemligheterna bakom hennes blomstrande fantasi. KREATIVITETEN OCH ÅLDRANDET Det förekommer vanföreställningar om att fantasin och kreativiteten avtar med ökande ålder; eftersom ett sådant antagande tycks finna stöd i steget från barndomen till vuxenlivet. Men påståendet stämmer inte hos vuxna, från ung till gammal. Fantasin och nytänkandet kanske minskar hos dem som fångats av cermonier och rädslor. Men hos flertalet tar dock inte kreativiteten någon skada bara för att tiden går! Vygotskij skriver att fantasin snarare tilltar med den stigande ålderns erfarenheter. Många, både gamla och unga i vårt samhälle behärskas av ”jante-mentalit och inlärd hjälplöshet”. De som fastnat i en sviktande självkänsla, ser ingen möjlighet till utveckling eller framgång, medan åren går. Levande fantasi och livsglädje tycks vara något som alla dessa människor skulle behöva. Men går det att öva upp sin kreativa förmåga?
|
| 6-KAN MAN LÄRA SIG ATT BLI KREATIV? Det verkar som om de flesta individer kan träna upp sin kreativitet, på liknande sätt som man kan träna upp andra intellektuella och andliga färdigheter. För egentligen ligger ju möjligheten slumrande i oss alla. Alla innovativa idéer, ”roller” och produkter bygger alltid på upplevelser och kunskaper. Därför är det värdefullt att skaffa sig så mycket erfarenheter, färdigheter och kunnande man kan, inom många skiftande områden. Vid studier av konstnärer har man funnit att den ”stora” kreativiteten kommer först när de behärskar sina tekniker så fulländat att de inte längre måste fundera över det tekniska. När det handlar om nytänkande är det nyttigt att kunna föreställa sig problemet och att kunna fantisera omkring det. Det fria associerandet och de ständiga försöken att hitta bra lösningar, tycks vara den vanligaste vägen till nya idéer (trial and error). Få av oss fungerar som W.A.Mozart. Han tycks ha fullbordat sina musikstycken inne i huvudet innan han skrev ned dem. Hans originalpartitur har mycket få raderingar och ändringar. För att lösa problem på ett kreativt sätt måste man befria hjärnan från det logiska tänkandet och de konventionella föreställningarna. Det är alltså nödvändigt att överge kulturella uppfattningar om tingens vanliga utseende och funktioner, samt att bagatellisera inlärda teorier, antaganden och fördomar. Nya idéer kan även komma via nya bekantskaper. Det är känt att exv. möten mellan olika kulturer är en bra grogrund för nytänkande. Men trots dessa pedagogiska ansträngningar, så kommer de nya tankarna, sällan ”som ett brev på posten”. Tyvärr kan man heller inte tvinga dem att komma, utan de måste lockas och lirkas fram. KREATIVITETSMETODER Många idéer kan komma genom slumpartade händelser eller misstag. Ett plötsligt avbrott, eller en oväntad utveckling, kan ibland ge oss helt nya perspektiv. Prova att bryta dina gamla mönster då och då genom att göra nya saker som Du aldrig prövat på tidigare. Nyskapandet kan även komma genom drömmar eller dagdrömmar. Börja att skriva ned dina drömmar och fantasier, det är både enkelt och givande. Ett annat sätt att lösa ett problem, är att tänka ut så många lösningar som möjligt, utan att fundera över hur realistiska de är. Det går även att koppla ihop två helt väsenskilda begrepp; Man skriver orden bredvid varandra eller upprepar dem för sig själv, högt eller tyst, medan tankarna får löpa helt fritt. Använd tex. ”internet” och ”regnskog” och notera associationerna. Man kan även använda styrande satser som exv.: Vad skulle hända om man... Det vill säga, man fantiserar över ett konstruerat problem, som man själv fyller med innehåll. Prova att ändra något till sin motsats. Lär dig att se saker bak-och-fram, ut-och-in, upp-och-ner. Sådana aktiviteter skapar många ”udda” associationer och det är ju själva associerandet som leder till nytänkande. Ibland kanske man inte skall försöka att lösa ett aktuellt problem, utan i stället modifiera problemet. Man vinklar helt enkelt betydelsen mot andra faktorer i sammanhanget: Ett klassiskt exempel på detta handlar om arkitekten som hade medverkat till att bygga ett höghusområde och tillfrågades var gångvägarna mellan husen skulle gå. Han föreslog att man endast skulle lägga gräsmattor över hela området. Efter sex månader hade de boende i området trampat upp stigar, som var både korta och bekväma och dessa asfalterades. Innovativa tankar kan komma när som helst, men kan lätt glömmas bort. Det är därför viktigt att på något sätt spara de insikter vi får. Det spelar ingen roll vilka hjälpmedel vi använder för att ”uppteckna” associationerna, det viktiga är att vi dokumenterar dem. ORGANISERADE KOLLEKTIV Hittills har vi i denna framställning betraktat kreativiteten som en individuell process som åstadkommer förnyelse. Men även organiserade kollektiv av olika slag kan vinna mycket på nytänkande. Nya idéer kan komma via föreläsningar varvade med livliga diskussioner, som med fördel medieras av personer som har erfarenheter av kreativa processer. För att locka fram slumrande kreativitet kan man även använda speciella, associationsbefrämjande metoder. En sådan metod är ”Brainstorming”, vilken innebär att deltagarna i en grupp, uttalar så många idéer som möjligt om ett överenskommet ämne; utan att avbryta varandra. Tankarna dokumenteras och själva utvärderingen görs efteråt. Dr. Edward de Bono skapade begreppet ”Lateralt tänkande” som innebär ett slumpmässigt tänkande. LT handlar om att finna många olika lösningar till ett problem. Detta resulterar i flera rätta svar; eller rättare sagt, det finns inga felaktiga svar. LT innebär alltså metoder att fånga de innovativa egenskaperna hos den mänskliga hjärnan. LT har inspirerat många människor till kreativt tänkande, genom en livlig kursverksamhet.
|
|
|
|
7-NYTÄNKANDE I ORGANISATIONER Organiserade kollektiv avser även ekonomiska eller andra organisationer, såsom företag och skolor, samt föreningar och rörelser av olika slag. Stater och kommuner är naturligtvis också organisationer med samma grundläggande förhållanden och problem, som vilken annan organisation som helst (frånsett deras omfattande juridiska rättigheter). I en organisation är det i allmänhet lättare att förhindra kreativitet, än att skapa gynnsamma förhållanden. Detta beror på att innoverandet är en mycket miljökänslig verksamhet. I många organisationer förväntas det tex. att individerna skall följa ett visst beteendemönster; om man inte följer normerna uppfattas detta som störande för medarbetarna. En sådan organisation har därmed raserat sina möjligheter att innovera. Kreativitet kan inte framtvingas, men lätt blockeras. Stela ramverk och hård styrning från överordnad nivå, är starkt hämmande faktorer, eftersom kreativitetens ”muterande tankar” fordrar kaos och frihet. En vanlig känsla i en organisation är att den förnyelse som kommer spontant ofta betraktas som positiv medan utifrån eller uppifrån påtvingad förnyelse anses vara negativ. Som framgår av sammanhanget är alltså all maktutövning till sin natur, en fiende till kreativiteten. Men å andra sidan kan ingen organisation fungera utan att någon, några eller alla , fattar de nödvändiga besluten. Därför är det viktigt, att makten och kreativiteten går in i en ”symbios”, för att uppnå positiva förändringar. Ekonomer är troligtvis den grupp i samhället som driver flest kreativitetskurser; men samtidigt är de traditionellt och paradoxalt nog, kanske yrkesvärldens ”fyrkantigaste” yrkeskår. I själva verket är det så att alla grupper i samhället utgör en varierande provkarta på konservatism. HINDER FÖR KREATIVITET ”Det vanligaste misstaget man gör med kreativiteten är att strunta i den”. Det spontana nyskapandet fungerar bäst när vi känner oss lugna och balanserade. Men denna harmoni kan lätt grumlas av negativa attityder, känslor och situationer. Negativitet är det snabbaste och effektivaste sättet att kväva en idé. Rädsla är också en av kreativitetens värsta fiender. Många individer vågar helt enkelt inte släppa taget kring den ”normala” livsstilen, eftersom det ”sociala trycket” försöker övertyga dem om att ”vara som alla andra”. Förutfattade meningar och ”cementerade föreställningsvärldar” är likaså en ypperlig miljö om man vill förkväva kreativa aktiviteter. En del individer hyllar föreställningen att alla problem endast har en enda lösning. Varje problem har ju vanligen flera lösningar som kan vara bra, men ur olika perspektiv. Kommunikationsstörningar skapar färre impulser och vi kommer därför inte att utveckla lika många tankar eller komma fram till lika många slutsatser, som när vi får prata med varandra om våra idéer. Tidsbrist och stress hindrar också idéer att utvecklas. Tankar ur det omedvetna dyker ständigt upp, men vi måste få lugn och ro för att kunna registrera och ”smälta” dem. Även själva organisationen och dess storlek kan vara ett hinder för kreativiteten. Stora organisationer lider ofta av ”atlantångarsyndromet”. En atlantångare kan inte lägga om kursen lika snabbt som en mindre båt. Detta betyder att stora organisationer inte kan förändras lika snabbt som mindre. De hinder för nytänkande som här avses, gäller mestadels regelstyrda, organisatoriska och administrativa förhållanden som ”stjäl prioriteter” från organisationens egentliga syften. Men i gengäld har ”atlantångaren” ofta en kunskapsbredd som är väsentlig för den integration mellan olika kunskapsområden som eftersträvas i en kreativ organisation. Atlantångarsyndromet kan även bero på stelbenta ”revirbevakare” som försvarar sina egna privilegier. Reaktioner som följande: ”Nej, det där går inte, för så där har vi aldrig gjort här tidigare”, visar klart att det inte finns något utrymme för nytänkande. När det exv. gäller universitet och högskolor så beror atlantångarsyndromet ofta på indelningen av vetenskapen i institutioner, som till stor del är resultatet av historiska tillfälligheter. Det finns dock ingenting att vinna, på att låta ”förfädernas okunnighet” styra den moderna utvecklingen. Kreativa innovationer inom forskningen äger ofta rum över ämnesgränserna eller i mellanrummen mellan traditionella discipliner. Botemedlet mot fyrkantigheter på en högskola kan alltså vara ”tvärvetenskapliga nysatsningar”, som måste utformas så att den kreativa miljön kan fortleva. DEN KREATIVA MILJÖN Det finns ett visst samband mellan organisationer där man lär sig nya saker och den kreativa miljön. Man finner även en koppling mellan organisationer med byråkratiska förtecken och ”inlärningstorka”. Kreativa miljöer är fria och generösa platser där kunnande, färdigheter och förståelse kan utvecklas. Man omhuldar gemensamma visioner och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Det råder ett klimat som bygger på ömsesidig tillit och tolerans där både nya idéer och främmande tankar kan utvecklas. Även regelbrott får möjlighet att testas och det är tillåtet att göra misstag. Varje individ i gruppen förväntas ta ett personligt ansvar som innebär frihet att ta initiativ och att agera självständigt. En kreativ miljö kännetecknas också av att medarbetarna kan känna sig trygga. Det råder ofta trygghet i grupper som arbetar med konstruktiv kritik. Genom att våga ta emot kritik kan man lära av sina misstag ; den uppmärksamme kan även lära av andras felsteg. En ”kreativ miljö” kan även uppstå om man sammanför, forskare och företagare med skapande konstnärer, i konstnärliga eller industriella projekt. Man kan med fördel samlas i opretentiösa lokaler såsom utställningshallar, gallerior, resturanger, foajéer och bibliotek mm. Sådana idéfusioner kan vara en bra investering för framtiden.
|
| 8-KREATIVITETEN OCH FRAMTIDEN Precis som med andra modenycker i samhället är det ingen som vet hur länge kreativitetstrenden håller i sig. Om ”marknaden” och andra intressenter inte anser sig vinna någonting på kreativitsutveckling, så kommer trenden att slockna. Näringslivet har redovisat sina framtida förväntningar på presumptiva anställda, vilka behöver utveckla förmågor inom: planering, samarbete, problemlösning och kommunikation. De behöver även egenskaper som förändringsbenägenhet, kreativitet och en målsättning att kontinuerligt lära sig nya saker. IT-utvecklingen tycks kunna understödja inlärningen av kreativitet. Det är nämligen inte särskilt svårt att skapa kreativitetsutvecklande, programmerad undervisning via persondatorer. Men de försök man hittills har gjort visar ganska måttliga resultat. Det behövs fler kreativa människor som motvikt mot meningslösa traditioner, fantasilösa byråkrater, oärliga politiker och skoningslösa maktmänniskor som inbillar sig att börsen och företagandet är frikopplade från samhällsansvaret. Optimisterna siar om att kreativiteten kommer att bli framtidens mest eftertraktade egenskap. Men det återstår att se om spontaniteten och kreativiteten kan befria oss från fördomar och förutfattade meningar; så att vi kan skapa blomstrande och mer människoanpassade samhällen i Europa. •o•o• |
|
|
|
REFERENSER REFERENSER Skolforum- Kreativitet Fantasi; om Lev S Vygotskij; av T.I. Kreativitet-RAOUL VANEIGEM KREATIVA MILJÖER; BAKGRUND Uppsats av Carina Wallentin Uppsats 980312; Heidi Jansson (SVP) Kreativitet; av Anders Sandberg Kreativitet - Mikael Bonnier PBL och IKT Kreativitet och utveckling tankar om kreativitet: Av Matilda Widell tankar i hjärnan- 1 Översikt tankar i hjärnan-10; Kreativitet; Roger von Oech Presentation & Kreativitet PSA: På Stôllit Allvar: Värmländsk folkrörelse Kreativitet tema för årets Lundadag Kreativitet och förnyelse Ny Teknik Ny Teknik; Bångstyriga tankar driver världen framåt. Ny Teknik; Redaktör: Marie Feuk Prevent Produktion AIS; Christina Jutterström Ingegerd Carsson/FD,Pex,leg psyk,doc Idepilot; Realize ABRealize AB kreativitet 3.pdf verktyg för kreativitet - pmi - Verktyg för kreativitet - slump Pedagogen och marxisten Vygotskij Aftonbladet; Kvinna; Maria Leijonhielm; 9 april 1997
|
|
Denna sida har öppnats följande antal ggr: |
|
