I. ÖGONBLICKENVAKEN Vaken med lugna ögon ser jag i stumma timmar stjärnornas blanka skärvor vrida sin bilderbok. TILLVARON
Åren pulserar samlar i minnet brokiga bilder livet förändrar tillvarons tunna kulisser SLÄNDELIV
Livet följer ofta trollsländornas bana sprider ögonblickens spröda regnbågsfärd. TIDEN
Ă–gonblicken
korsar universum
som rop i natten
cirklar stjärnorna
oändligt stilla
rullar evigheten
vidare.
NATTHYMN
Evighetens tysta längtan
tänder högt mot nattens yta
existensens blanka stjärnor
över jordens trygga boll.
FRID
Ljusen ur din själ
bromsar alltets hjul,
domnar tidens malström,
lĂĄter universums
skimrande galaxer
genombrusa mig.
SANNINGEN
Forntiden,
framtiden,
sanningen,
bryts genom
stundernas
NyckelhĂĄl.
HOPP
Stundernas oändlighet
fyller universum,
gungar djupens gräs,
snäckans labyrinter
framtiden i musslan
skimrar pärlemor.
FRAMTIDEN
I skuggan av nuet
som dröjer i lärkans
bedövande flykt,
väver sig framtiden
mattor av mjuk
mosaik.
NĂ„RVARO
Färden från gårdagen
utbreder ĂĄter
närvaron runtom
pulserande varm,
öppen mot framtidens
täta kontur.
TIDSMYSTIK
Tidsnärvaron
uppenbarar
mĂĄngfaldens
skiftande
ansikten.
BRYGDEN
Jordevisionerna bjuder
sin bubblande brygd.
GĂĄnget och kommande
blandat i bägaren,
bringar mig bräddfylld
närvarons under och ljus.
KĂ„LLAN
Sedan sinnet vunnit
stillheten i fjärran,
varseblir mitt hjärta
tidens porlande.
SĂ–MNEN
Sedan afton glödande
brunnit bortom natten
gästar jag i sömnens gömma
drömmarnas kalejdoskop.
BĂ„RNSTEN
Kåda flöt ur forna träd
stöpte barkens insekter
stelnade av natt och dag
till ett stycke urtid
i min hand.
II. Ă…RSTIDERNA
PULS
MĂĄnvarven pulserar
fĂĄngar i det flydda
grunden för imorgon
andas evighetens
trygga ebb och flod.
HĂ–STMORGON
Räven trampar fältets
frostiga blommor,
pälsen lyser röd som
morgonrodnaden
BUSKĂ–TORPET
Lågmält sprakar glödens röda språk
medan brisen gläntar höstens ytterdörr
kluckar kvällen lugn mot barnens skratt.
SNĂ–FLINGAN
Snöflingan faller
gnistrande genomlyst
individuell
sexsidig symmetri
glittrar iväg
i min hand.
JUL
Venusblosset flimrar
över skarens ljusäng
gnistrar granens grönska
under aftonklangen
in i stugans värme.
Björkvedsfröjden sprakar
mustigaste dofter
över julens gåvor.
Klara barnaröster
sjunger om Messias,
och om stjärnekraft i
vänskapen med Gud.
NORRSKEN
Ljusspelet darrar
frasande slöjor
färgkontrasterar
världsrymdens
mörker.
TILL MĂ–TES
Med bultande hjärta
i vĂĄrnattens tystnad
kom universum
jaget till mötes.
VĂ…REKO
Morgonen klämtar
i minnenas hem
smäller i sprakande spis,
knastrar på grusvägens
fuktiga kant
dikenas grönskande gräns
breder kring bäckarnas
sorlande sus,
sippornas darrande dans.
SOMMARSPEGEL
Molnens vita segel
spegelljumma flyter
spelande mot natten
sommarkvällens kraft.
AFTONHYMN
skymningen stĂĄr sommarmjuk
kring min levnads hallonsnĂĄr
samlar trädens symmetri
aftonstjärnans glans.
STJĂ„RNEFEST
under vintergatans myller
med små ögon uppåtvända
springer barnen genom kvällens
klöverljumma stjärnefest.
FJĂ„RILSHYMN
Fjärilen fladdrar sin lågmälda dans
väcker för alltid ur dödens grop
barndomens avlägsna gök.
ljuset som mĂĄlar hans doftande dag
tänder i vingarnas pudriga par
fjärilens bländande flykt.
EKARNA
Vattenspegeln
mĂĄlar bladens
gröna ådror
fladdrar genomlysta
gula fjärilsvingar.
IDYLL
Regnet med solgasset
smälter sig samman.
regnbĂĄgen buktar
sin brokiga bro,
omsluter fuktiga fält.
SVANEN
Svanen svävar ren som snö
ljusets fjäderskrud
böjd till vattenspegelns ro
sommarbjörken rörs.
Trastens tal i tallens topp
färgar tystnaden.
MUSIK
Landskapen vibrerar
solskensstrĂĄkarna
kolorerar lärkan,
ändernas flöjter
blĂĄser ovan vattnen
svanens saxofon.
MASKROSBOLLAR
Solen värmer
horisonten
plockar stormens
maskrosbollar,
böljar fjunen
ringlar universums
ändlöshet.
AFTONSOL
Svarta silhuetternas
vindar hĂĄller andan.
Vägens vattenpölar
blänker aftonkupans
röda evighet.
HĂ–BĂ„RGNING
Mitt i klöverdoften
klapprande hovarna,
knarrande skrindan,
högt över marken
gungar jag i höet,
välver himlavalvet
under mina ögon.
III. JAG OCH DU !
GRYNINGSFRĂ…GAN
Aftonen bär blankpolerad
universums gryningsfrĂĄga
skriven före Gudaklanen
skimrande i jagets väv.
GRYNING
Under gryningskupan
vaken ser jag ĂĄter
existensens stjärna
flimra inom mig.
JAG
Dold i kroppens gömma
spelar känslotoner
inre dialoger
öppnar utåt livet
sinnenas fönster.
JAGUPPLEVELSEN
Plötsligt i vardagen
känslornas norrsken
inuti viskande
sinnenas samtal.
DU
Din yta visar sparsamt
att bakom dina ögon
besjälar individen
sin egen värld av känslor,
önskningar och drömmar.
MENINGEN
Meningen med jaget
når mig när jag växer
genom världens vånda
upp mot himmelen.
IV. RELATIONER
ALDRIG
Jag kan aldrig mera glömma
alla vĂĄra veka tankar,
eller kyligt ignorera
allting inom mig som ropar
att jag älskar dig.
SVĂ„RMERI
Du tänder känslan
med vattenfallets kraft
lika ogripbar som regnbĂĄgen
i forsens droppar.
KĂ„RLEKSGEMENSKAP
Kärlekens förtjusning
innesluter bĂĄda
genom mäktig samklang
klar av stormar buren
genom vardagen.
HELGLĂ„NGTAN
Vardagarna slutar.
Helgen dinglar benen
över veckokanten,
tindrar av förväntansfull
hägrande gemenskap.
SMULTRON
Själsfrändskapet,
smultronställenas
andlösa bärdoft,
äktenskapets
djupaste fröjd.
ENIGHET
Endräktens mäktiga
röstharmoni,
samordnar viljornas
tätaste spel.
NĂ„RHET
Som solen bär livet
och regnet bär haven
mot tillvarons inre
strör närhetens fokus
sitt stadiga sken.
VĂ„NNER
När tillvaron tjocknar
i prövningens degel
står tillitens öppnade
portar på glänt.
VĂ„NSKAP
Sjögångens halvklot
stannade stunden
djupast härinne
fann vi varandras
fartyg i dimman.
MĂ…NEN
Medan stunden västerröd
skiljer vänners vägar åt,
spelar kvällen spegelblank
mĂĄnens svala bloss.
V. ROLLER
MORGONSTJĂ„RNAN
Morgonstjärnans tunga gnista
buren genom barndomshimlen
strĂĄlar stilla genom ĂĄren
tillvarons mysterium.
HEMLĂ„NGTAN
Längtaren flyr genom
gårdagens dörr,
ĂĄter till hemvarons
hägrande värld,
barndomens flortunna
vĂĄr.
HEMAFTON
Ivriga att verka
i familjekretsen
vardagskvällens enkla
brasbelysta fröjd.
TILLIT
Sorglöst danar barnet
dagdrömmarnas dyning
porlande ur fjärran
djupt ur andens unga
vardagstrygga tro.
MOGNAD
Sugande dygnens
dyningar gungar
medelĂĄlderns
mognande gĂĄng.
SKĂ–RD
Knoppens öppna hölje
bländar barndomsbilder,
nĂĄr i livets blomma
kronbladen som faller
mognar skördelöften
bortom ängarna.
Ă„NDLĂ–SHET
Glömma barndomens dröm
där din framtid stått gömd
bakom dimmans kontur.
Fantasin tar gestalt
när du anar till slut
varats ändlösa rymd.
PATRIOTISM
Mitt fosterland spelar
kulturarvets sprĂĄk,
i tidiga stundernas
jordiska bygd,
bland landsmän och vänner
och kära som tänt
till dag mina tidiga ĂĄr.
ROLLER
Det ljuvaste späda
som andas i barnet
till tonĂĄrens tveksamma tid,
som spirar i ungdomen
tillvarons roller mot
ivriga hägrande mål,
som närmar oss gåtan om
levandets gränser på
visdomens stillnande stig.
BARNDOMSBILDER
Sov min söta lilla
tigande nĂĄr tiden
ödestugans vakuum
kring en trasig docka
blänker barndomsbilder
ĂĄrens maskerad.
DĂ–DEN
Tiden flämtar till och slocknar
genom evighetens tunnel
stiger jaget rykande.
GROTTMĂ…LNING
När eldarna slocknat
i fuktiga grottan,
lever bilderna
som jag format.
Kommer dagsljus,
växlar årstid,
ĂĄrtusenden.
Men jag skall
aldrig glömma
mina bilder.
VI. FRĂ…GORNA
RĂ–STEN
Som ett eko nĂĄr den hit
rösten före tiden
sjungen i sig själv
efterklangen
klagande
stillnar
dör.
STJĂ„RNLJUS
Ur det oändliga mörkret
bär våra eviga andar
tillvarons dunklaste gĂĄta
glöder i stjärnornas myller
frĂĄgornas eviga svar.
NUET
Nuet som flimrar
av närhet omkring mig
blänker en underlig fråga.
- Vem är jag ?
FRĂ…GAN
Vardagsstunder
strör belysta bilder
oftast i mitt sinne
stannar frĂĄgan.
- Varför är jag här ?
VARTHĂ„N
Skymningen svalnar
ĂĄldrande sinnens
vissnande värme
famnas av mullen.
- Sedan varthän ?
SAMKLANG
Människan längtar
stundernas mening
dagarnas tröst.
Andarnas glädje
stiger ur jagens
samklang med Gud.
BERĂ–RING
När din undran söker Herren
lĂĄter Du hans trygga tanke
ensam röra vid din själ.
GUD
Dina ljusa anletsdrag
skingrar otrons svarta hot.
Du som rakt igenom mig
tänt mig övertygad.
TRO
Tron som öppnar
glödda gryningsvärldar
driver handlingskraftens
lyckohjul.
VII. TANKAR
FJĂ„LLHYMN
Sida vid sida
ruvar fjällmassiven
eviga snödok.
Molnen sammankallar
dalens karga trädgård
bräddad av tystnad.
JORDEN
Tunga urbergsmakter
omger magmaglöden
jord- och vattenkransad
myllrar livets mĂĄngfald
under stjärnorna.
GEMENSKAP
Lärornas mörker
blickarna stänger,
utsträckta händer
räcker till vänskap,
samlar galaxernas
syskonkrets.
LIV
Plötsligt i kvällningen
stjärnorna glittrar
tallösa världar
skimrar av grönska
skälver av liv
därute människor
skapta som vi.
LĂ„NGTAN
Tankar nuddar
den förgångna
smultrongläntans
varma mylla,
längtans trygga
tempelplats.
TOMHET
Människofrågornas
levande längtan,
aningslösheten
tankarna slösar på
falnande tomhet.
YTLIGHET
LĂĄt dig inte ledas bort
i flärdens spegellabyrint
där rampljuselegansen
bländande döljer
att personligheten
skälver under ytan.
MODEVINDAR
Medan modevindar
jagar planlösheten
genom tidens trädgård,
ruvar jagets frukter
evighetens frön.
VĂ„RLDEN
Människorna fräcka frossar
de förvändas gärningar,
varför jorden värnlös glömmer
sin ekologi.
PRĂ–VNINGAR
Livets smärta bränner sönder
egensinnets attityder
som när eldens degelhetta
renar smältans glans.
Ă…NGESTVINDAR
Ă…ngestvindar driver
haven i mitt inre
piskar mina tankar
vita skummiga.
ANSPRĂ…KSLĂ–SHET
Med åren har jag lärt mig
att inte triumfera
i egensinnets salar,
men spela mina roller
i enkelhetens bo.
KUNSKAP
Kunskapernas gnistor
genomblossar natten,
öppnar våra tankar
färgade av fröjd.
ATT VETA
Visshetens eld,
gryningsljuset,
undret som sker
i sanningens
gränsland.
MOD
Sanningstörstens
fördomsfria
ärlighet,
expanderar
sinnet.
RESENĂ„RER
Föredömets makt som lyser oss
spelar morgondaggens klöverdoft,
som när resans allra första steg
öppnar äventyret.
VIII. TILL GLĂ„DJEN
GUDATĂ–RST
Född i Gudaljusets glitter
från oändlighetens yta
vill jag samla livets skärvor
i mitt sinnes bildarkiv
MĂ„NNISKOANDEN
Människoanden
bär universum
i sina sinnen.
Tillvarons dunklaste
gåta förmedlar
minnenas doft.
MINNEN
Nyanserade
fyrverkerier,
minn |